One heart, one way, ONE DIRECTION!

Harrys perspektiv:

-          Vad gör du här nere? Frågade jag och höjde på ögonbrynet.

-          Jag försökte att hitta ut, men det är inte så lätt direkt i det här palatset. Har du 5 olika bilar här också?

-          Ja, vi alla har våra bilar här.

-          Gud..

-          Ska vi åka madam? Frågade jag och öppnade bildörren till den svarta porsen han hade.

-          Snälla någon.. Sa Melissa och suckade medans hon satte sig där fram bredvid.

-          Ha det så kul turturduvor! Sa Niall och började gap skratta.

Alla pojkarna stod där och garvade förfullt.

Vi började backa ut bilen mot den kolsvarta natten.

-          Min familj är säkert galet oroliga just nu sa Melissa och suckade igen.

-          Du kan förklara.. Sa jag lite tyst.

-          Förklara vad? Att jag inte orkade vänta på min syster som var inne där och letade efter er så jag gick och Harry Styles slog upp dörren i mitt huvud och han skjutsade hem mig till deras fest och sedan hem till mig. Ja precis, dem lär ju tro på den historien.

Sade hon och himlade med ögonen.

-          Men, jag kan förklara någon dag.

-          Räkna med att min syster hoppar på dig.

-          Varför skulle hon göra det? Frågade jag förvånat medans jag fortsatte att hålla ögonen på vägen.

-          Hon är ett väldigt stort fan av er. Remember? Det var hon som var inne och letade efter er.

-          Jaha. Sa jag men släppte inte blicken från vägen.

-          Sväng in här! Sa hon och pekade på en väg som gick åt höger.

Jag svängde in vid hennes uppfart och tog av strålkastarna.

-          Tack och hejdå nu kan du fortsätta att återgå till ditt fabulösa liv. Sa hon och började ta bort säkerhetsbältet.

Jag tog min hand på hennes axel.

-          Ey, vänta! Så är det här hejdå? Frågade jag med en lite ledsen röst.

-          Ja, det är det. Ha det bra! Hejdå.

Sedan stack hon ut ur bilen och gick in i hennes hus. Jag fattar inte vad det var med henne, hon kunde väll vara lite trevligare..? Eller jag slog ju till hennes huvud 2 gånger, men..

-          Oh shiet!!! Sa jag och kollade i backspegeln.

En paparazzi. Kan dem inte låta mig vara någon gång eller?

Den började komma närmare gatan hon bodde vid.

Jag smög ut ur bilen fram till hennes vita lilla hus och knackade på balkongdörren.

-          Vad vill du nu då? Sa hon och suckade.

-          Snälla, du får 1000 kr bara du hjälper mig en gång till?

-          Sluta kasta bort dina pengar hursomhelst, jag hjälper dig. Sa hon suckade.

-          Tack, kom med här.

Vi gick bort till bilen, - Skynda! Ropade jag tyst.

När vi fått in bilen i garaget frågade hon: Varför hade du så bråttom och varför ska du vara här?

Paparazzoerna är överallt.

Det är en som svänger in vid din gata just nu.

-          Snälla kan jag få sova här i natt? Frågade han medans han isblå ögon stirrade rakt in i mina mörkblå.

-          Jaja, men du måste vara borta innan morgonen, okej? Och kolla i lådorna där borta efter något du kan ha på dig när du sover.

-          Okej, tack. Sa han med en glad röst.

-          God natt. Sa hon och började gå bortdärifrån men jag stoppade henne med att ta min hand på hennes axel. – Melissa, sa jag och stirrade in i hennes mörkblå ögon och log.

-          Sluta med det där! Sa hon i en irriterad ton.

-          Med vad?

-          Den där blicken och tro att jag ska falla för dig. Men vet du vad? Det funkar inte med mig. Så god natt.

Jag bara stod där och log efter henne.

Nästa dag:

Melissas perspektiv:

Jag gick ner till frukosten med trötta steg och Emely kom efter mig.

Vi satte oss och jag började bre en mörkmacka.

-          Hallå men vart är skinkan? Frågade Emely och kollade på pappa.

-          Ute i garaget i den andra kylen. Den fick inte plats här.

-          Jag hämtar den. Sa hon och suckade.

Jag satt kvar och när Emely hade gått ut från ytterdörren så ryckte jag till.

Fan Harry är ju där! Tänkte jag och sprang ut och ropade efter mig, - jag tror säkert hon behöver hjälp!

Sedan sprang jag ikapp henne.

-          Vad gör du här? Försöker du stjäla skinkan som jag ska hämta som du stjälde One Direction?

-          Vad pratar du om? Sa jag i en stressad röst medans vi gick mot garaget.

-          Jag vet att du träffade dem. Någon hade sett dig och det hade spridits där inne och jag fattade direkt att det var du när folket beskrev dina lantiga kläder.

-          Dom är inte lantiga sa jag medans jag blockerade hennes väg till garaget.

-          Vad är det som tar så lång tid? Sa pappa och suckade medans han öppnade garaget.

Jag blundade med ena ögat men sedan tittade jag helt med en förråning.

Harry var borta. 

Vi hade kommit in igen och suttit oss vid det ganska lilla träbordet och började äta när mamma satte på tv:en och sa:

-          Titta Emely, dom gör ett reportage om dom där One Direction du gillar.

-          Oh, höj! Sa hon, tog kontrollen och stuttsade till soffan.

-          Nej nej stäng av sa jag i panik.

I bakrunden hörde man: One Direction sågs lämna festen men den här gången var det någon som såg en för mycket i bilen, var det någon flört eller vem är den mystiska personen?

-          Ja Melissa, vem är den mystiska personen? Sa Emely och hånflinade åt mig.

-          Skärp dig. Sa jag argt medans jag tog kontrollen och slet den ur hennes hand.

-          Men hörni, sluta bråka. Emely du kan åka till stranden ta bilen.

-          Jippi! Tack mamma! Sa hon glatt.

-          Med Melissa.

-          Men åh. Jaja.

Vi klev ut från bilen och började gå ner för stranden.

-          Men vad gör vi här? Och varför var vi inte vid stranden för 2 km sedan.

-          Men hallå? One Direction badar alltid här.

Jag suckade och gick och mot 2 vita stolar och i ena satt en kille solglasögon och krulligt hår som stack ut från kepsen. Jag kände genast igen personen och satte mig bredvid honom. – Gör det något om jag sätter mig här?

Jag fick inget svar så jag fortsatte.

-          Nehe okej, fint vänder det är här. Kommer du hit ofta? Oj förlåt sov du?

Jag fick inget svar fortfarande så jag sa: - Skulle du ha lust att smeta in min rygg med solkräm? Sa jag och blinkade med ögat.

Han tog av solglasögonen och skrattade till, - haha hur hittade du mig?

Vad tyckte ni ni om det här kapitlet? :).

Kommentera!

- Kristina!

Melissas perspektiv!

Nej nu fan! Hon skulle kommit hit för 20 minuter sedan, jag skiter i det här nu!

Jag klev ut ur bilen, smällde igen dörren och började gå bortott hem.

Hon hade ändå extranycklarna så hon kan köra hem utan mig.

Jag varvade nu huset där festen var inne. Plötsligt när jag gick på förbi en dörr på baksidan så smälldes den upp rakt i mitt ansikte och en kille sprang ut, när han såg att han smällt till dörren i ansiktet på mig och att jag låg på marken kom han fram till mig och sa: 

-          Vi fortsätter att mötas såhär eller hur? Och blinkade till med ena ögat.

-          Va? Vad pratar du om? Svarade jag bara medans jag höll ena handen vid huvudet där det gjorde ont.

-          Kommer du inte ihåg? Jag var killen vid fotbollsplanen, som duvet.. Råkade skjuta en fotboll i ditt huvud. Mumlade han.

-          Åh, nu minns jag.. Om vi fortsätter att träffas såhär så kommer jag att ligga på sjukhus snart. Mumlade jag.

-          Förlåt, öhm de andra killarna kommer snart.

-          Vilka andra killar? Vem är du egentligen? Jag känner igen dig från något.

-          Jag är Harry Styles sötnos. Från One Direction! Sa han och blinkade med ena ögat igen.

-          Harry Styles? Sa jag förvånat. Det är ju killarna min syster letar efter där inne! Tänkte jag.

-          Ssch, säg det inte så högt! Du får konsertbiljetter till våran nya konsert om du är lite tystare.

-          Jag vill inte ha dina dumma konsertbiljetter, jag vill bara gå hem så akta på dig.

Precis när jag försökte att resa mig upp kom de andra fyra killarna, jag hade så ont i huvudet så att jag ramlade på marken igen.

-          Wow, wow! Vad händer? Det var en blond kille som pratade.

-          Jag råkade smälla igen dörren i hennes huvud av misstag. Jag får ta och hjälpa henne. Sa Harry.

-          Det är dem andra i One Direction va? Sade jag.

-          Haha, ja det är Louis, Niall, Liam och Zayn! Svarade Harry.

-          Hej! Sa alla och hälsade på mig.

-          Hej, hej! Sade jag irriterat.

-          Okej, vi ses på festen. Ring om det är något! Sa Louis.

-          Visst Boo Bear.

-          Kom jag hjälper dig upp. Sa Harry och försökte att ta tag i min arm.

-          Nej, jag klarar mig själv.

-          Larva dig inte, du ramlade ju. Kom igen ta tag i min hand och stöd dig mot mig så går vi mot bilen.

-          Ja! Sa jag och suckade.

När vi var framme vid bilen satte jag mig längst fram bredvid Harry och precis innan vi skulle åka kom Niall springandes och sa till Harry att dom måste vara någonstans snart.

-          Jag mår inte sa bra. Sa jag och höll för munnen.

-          Andas bara, och spy inte i bilen. Svarade Harry lite osäkert.

-          Okej. Svarade jag.

Jag böjde mig vid den öppna bildörren där Niall stod och direkt spydde jag.

-          Oh, come on! Mina skor! Sa Niall och stönade.

-          Haha! Skrattade Harry.

-          Ops, förlåt. Svarade jag.

-          Eh, det är lugnt. Harry är däremot skyldig mig ett par nya skor ändå. Haha! Svarade Niall.

Efter det gick Niall tillbaka till dem andra och satte sig i en annan bil medans jag och Harry körde vidare.

-          Du kör mig hem direkt eller hur? Frågade jag och höjde på ena ögonbrynet.

-          Öh, javisst! Vi ska bara göra ett litet stopp på vägen. Det sista sa han lite tystare.

Jag ignorerade det och tänkte väll att han menade en bensinstation eller något.

Plötsligt stannade vi framför ett glamoröst stort hus.

Vi klev ut ur bilen och det ända jag kunde säga när jag kom in till hallen var: Wow!

-          Kom fort! Han drog mig i armen upp för den långa vita trappan och vi sprang in i hans sovrum.

-          Vad gör vi här? Frågade jag.

-          Du måste bara vara här tills jag och grabbarna har spelat en av våra nya sånger för gästerna och sedan kan jag skjutsa hem dig. Okej?

-          Varför måste jag vara här? Skäms du för att visas med mig? Frågade jag.

-          Nej, det är inte det. Jag orkar bara inte med alla frågor som: Vem är det där? Hur träffades ni? Är det där din flickvän? Dejtar ni?

-          Dejtar ni? Frågade jag förvånat.

-          Ja, folk är galna. Snälla bara stanna här uppe tills vi har spelat klart där nere.

-          Som om jag har något val.

Zayns perspektiv:

Alla vi fyra väntade nedanför trappan och äntligen kommer Harry.

-          Har du stoppat om henne ordentligt nu eller? Frågade jag och blinkade.

-          Ha, ha. Jätte kul! Muttrade Hazza.

-          Skulle vi spela den nya låten nu? Frågade Liam och tittade på oss.

-          Jo, vi får skynda oss. Hon verkar vilja komma hem fort och jag vill helst skippa alla frågor precis som ni. Sa Harry.

-          Ja, nu går vi ut dit. Sa Niall medans vi började gå ut till altanen som var mycket belyst av alla ljusslingor och där alla gäster stod förväntansfulla.

-          Hej alla, vi kommer att spela en ny låt idag. Den heter Moments. Jag hoppas att ni gillar den. Sa Louis medans Niall greppade tag i sin gitarr.

Liam började: Close the door, turn the lights off, I wanna be with you, I wanna fell your love, I wanna lay beside you, I cannot hide this, even do I try.

Heart beats harder, times escapes me, rumbling hands touch skin and makes this haarder.

2 minuter senare:
Tack så jätte mycket för alla applåder, hoppas ni gillar den. Vi kommer snart tillbaka.

Sade Liam.

Vi spåsprang in från altanen men mycket folk stannade oss och ville visa sina positiva åsikter. Men vi hade inte riktigt tid med det nu så för det mesta så sade vi tack och försökte att skynda oss vidare.

Harry sprang upp till sitt rum och skulle hämta Melissa.

Istället kom han springandes ner ensam igen och var förtvivlad av hon var borta.

Sedan hörde vi något vid källaren.

Harry sprang ner och vi alla såg Melissa där.

Harrys perspektiv:

-          Vad gör du här nere? Frågade jag och höjde på ögonbrynet.

-          Jag försökte att hitta ut, men det är inte så lätt direkt i det här palatset. Har du 5 olika bilar här också?

-          Ja, vi alla har våra bilar här.

-          Gud..

-          Ska vi åka madam? Frågade jag och öppnade bildörren till den svarta porsen han hade.

-          Snälla någon.. Sa Melissa och suckade medans hon satte sig där fram bredvid.

-          Ha det så kul turturduvor! Sa Niall och började gap skratta.

Alla pojkarna stod där och garvade förfullt.

Vi började backa ut bilen mot den kolsvarta natten.

3:dje kapitlet klart nu!

Hej!

Den är novellen kan likna den förra lite ibörjan, men den kommer att bli mycket annulunda snart!

Den här novellen är omgjord av en basering på en film.

Jag och min familj har nu flyttat till London!

Jag tänkte börja med att presentera oss, min storasyster Emelie är 17 år och ett galet fan av One Direction och speciellt av Harry Styles. Hon älskar att handla kläder och vara med kompisar. Min mamma heter Caroline och är 40 år, gillar att shoppa och vara ute i naturen. Pappa heter Johan och är 43 år och gillar snabba bilar. 
Och så kommer då jag.. Jag heter Melissa och är 16 år, mina intressen är att fota och vara med vänner, shoppa och lyssna på musik. Man kan kalla mig pluggis, för att jag har nästan vara A:n i skolan. Vilket min syster defenitft inte har, hon bryr sig bara om hur hon ser ut.

Nu var det andra dagen i London och jag hade precis fått upp allting från kartongerna i mitt rum.

Jag gick ner till frukosten med trötta steg och där satt hela familjen pigga runt matbordet. Det var bara en macka kvar av det ljusa brödet och den greppade Emelie såklart innan jag tog den.

-          Har du sovit bra i din nya säng gumman? Frågade mamma.

-          Jadå, jag är bara lite trött. Vad ska vi göra idag? Frågade jag medans jag gäspade.

-          Ingenting speciellt! Jag och mamma ska packa upp lite mer från kartongerna. Svarade pappa.

-          Jaha, okej. Jag tror att jag går på en promenad iallafall. Svarade jag.

-          Kan du köpa mjölk då? Frågade mamma.

-          Javisst. Sade jag kort.

När jag hade ätit klart gick jag upp till mitt rum satte upp mitt blonda ganska långa hår i en bull-toffs.

Satte på mig mina svart nit shorts, en blå Hollister T-shirt och ett par vita converase.

-          Jag går nu! Ropade jag när jag var nere i hallen.

Det var soligt ute och jag satte på mig mina pilot-solglasögon som jag hade i handen. Jag gick förbi en park där fem killar spelade fotboll, jag kunde inte se deras ansikten men plötsligt kom en fotboll flygandes åt mitt håll och träffade mig direkt i huvudet så jag föll ner på marken.

En brunett med krulligt hår och svarta RayBans glasögon kom springandes mot mig.

Han räckte sin hand mot min och drog up mig.

-          För, förlåt! Stammade han.

-          Jaja, det är lugnt. Svarade jag. Jag hade ganska ont i huvudet nu så jag orkade inte riktigt med att prata mer.

-          Hur är det med dig? Frågade han igen.

-          Jag sa att det var bra? Men tack ändå.

-          Jag är ledsen iallafall.

-          Jag log lite mot honom.

Sedan gick jag iväg och han gick tillbaka till planen.

Någon var bekant med honom men jag kom inte riktigt på vad.