MOVING TO LONDON. KAPITEL 2.
- För, förlåt! Stammade han.
- Jaja, det är lugnt. Svarade jag med en suck. Jag hade ganska ont i huvudet nu så jag orkade inte riktigt med att prata mer.
- Hur är det med dig? Frågade han igen oroligt.
- Jag sa att det var bra? Men tack ändå. Sa jag irriterat.
- Jag är ledsen iallafall.
- Jag log lite mot honom.
Sedan gick jag iväg och han gick tillbaka till planen.
Någon var bekant med honom men jag kom inte riktigt på vad.
Jag gick vidare till affären i ett slunkande tempo och fortsatte att fråga mig själv vem det där var, efter att jag hade köpt mjölken så gick jag vidare hem och när jag kom hem stack jag direkt upp till mitt rum och satte på Twitter.
Ny status: Blev träffad av en boll i huvudet idag, aj!
Jag stängde ner datorn och maten var klar, det blev pizza och jag var vrålhungrig, jag hade inte ätit på hela dagen!
Efter maten la jag mig ner på sängen och tillslut somnade jag.
Nästa dag vaknade jag av att solen bländade mig mitt i ögonen, jag hade somnad av misstag så jag hade inte dragit för gardinerna men jag hade iallafall bytt om till mjukiskläder innan jag råkat somna.
Jag satte mig upp yrvaken och kollade på klockan som visade 10 am.
Jag satte långsamt på mig tofflorna och gick med sakta steg ner för trappan.
- God morgon sötnos! Sade mamma medans hon drack en kopp te.
- God morgon! Sade jag och gäspade.
- Gissa vad? Du ska med mig till en fest i London ikväll! Sa Emily glatt!
- Yeah right, som om..
- Melissa! Din syster fyller år idag! Du får faktiskt bjuda på det. Sade mamma stängt.
- Jaja, men vart är det någonstans? Jag menar ska vi åka buss eller vadå?
- Nejdå, ni kan låna bilen bara ni tar det lugnt.
- Jaaa! Ropade Emily glatt.
- Jag fattar inte, vad är det som är såhär speciellt med den här festen?
- Men fattar du inte eller? One Direction kommer att spela där och jag måste träffa dom för dom kommer att vilja träffa mig också!
- Och varför skulle dem vilja det? Frågade jag.
- Amen, jag är VIP medlem på deras sida, jag tweetar till dem dagligen och jag vet allting jag behöver veta om dem! Tro mig, dem vill träffa mig!
- När åker vi?
- 19: am.
Efter frukosten gick jag upp till mitt rum och loggade in på Skype på datorn, jag ringde min bästa vän Linnea.
- Hej Linnea! Sa jag glatt.
- Hej bebis, hur har du det i London? Är killarna snygga? Har du träffat några? Vilka affärer finns det?
- Haha, ta det lugnt jag har bara varit här i någon dag. Jag har inte heller träffat någon speciell kille eller varit i någon speciell affär än.
Fast det var en kille som sparkade en fotboll i mitt huvud igår.
- Va? Vilken jävla idiot!
- Haha, men det var inte mening ju.
- Haha, jamen dåsså, var han snygg?
- Mitt huvud är bra tack för att du frågar Linnea! Haha nej, men jag vet inte tänkte inte så mycket på hur han såg ut men det var något bekant med honom.
Vi pratade på om när vi skulle ses osv.
- Melissa, för fan vi kommer att komma försent! Ropade Emely nedanför.
- Jag kommer, chilla!
- Linnea, jag måste gå! Vi hörs. Puss!
- Puss! Svarade Linnea.
Jag sprang ned för trapporna och Emely stod otåligt framför mig och hade lockat håret, hade ett par mörka tighta jeans på sig och en vit topp.
Själv hade jag bara ett par ljusa jeans, en röd, vit skjorta och mitt blonda hår uppsatt i en hästsvans.
- Raska på!!
- Ja, jag ska bara ta på mig mina blåa converese. Svarade jag.
Vi sprang till bilen det såg lite roligt ut eftersom Emely knappt kunde springa i sådana höga svarta klackar hon hade.
Hon satte dig vid ratten och körde till stället.
Efter en kvart ungefär kom vi fram.
- Emely, det är parkförbud här.
- Byt plats med mig! Sa Emely stressat.
- Va? Varför? Och man får inte parkera här! Sade jag ännu en gång.
- Det är inte parkering om någon stannar i bilen eller hur?
Medans jag räckte henne sin handväska så började hon att gå ut från bilen.
- Vad får dig att tro att jag ska stanna kvar här?
- Snälla bara gör det, så slutar jag prata så mycket om One Direction ett tag. Sade hon stressat.
- Jaja, men högst 1 timme.
Hon sprang ut ur bilen till folkmassan vid entrén.
Emelys perspektiv!
Jag hade äntligen kommit in, det var hur mycket folk som helst och paparazzis där!
Och där kom dem, One Direction åh vad snygga dom var! Men jag såg bara lite av Zayns och Harrys hår som gick upp lite mer än doms andra. Men dem är alltid snygga!
Jag trängde och trängde mig, dem hade redan börjat sjunga och dem måste märka mig!
Jag knuffades och trängdes och äntligen kom jag fram men precis då sa de:
- Tack för den här grymma stunden, vi har tyvärr lite brottom iväg nu! Hoppas vi ses snart!
- Fan! Skrek jag ut.
Ingen märkte väll det för att alla hade redan börjat röra sig bort och börjar prata.
Jag sprang runt och letade efter en dörr som dom kunde gått ut vid. Jag tror inte klockan är så mycket så jag har säkert tid.
Melissas perspektiv!
Nej nu fan! Hon skulle kommit hit för 20 minuter sedan, jag skiter i det här nu!
Jag klev ut ur bilen, smällde igen dörren och började gå bortott hem.
Hon hade ändå extranycklarna så hon kan köra hem utan mig.
Jag varvade nu huset där festen var inne. Plötsligt när jag gick på förbi en dörr på baksidan så smälldes den upp rakt i mitt ansikte och en kille sprang ut, när han såg att han smällt till dörren i ansiktet på mig och att jag låg på marken kom han fram till mig och sa:
- Vi fortsätter att mötas såhär eller hur? Och blinkade till med ena ögat.
- Va? Vad pratar du om? Svarade jag bara medans jag höll ena handen vid huvudet där det gjorde ont.
Vad tycker ni om den här novellen såhär långt? :).
