Moving to London. Kapitel 4.
Harrys perspektiv:
- Vad gör du här nere? Frågade jag och höjde på ögonbrynet.
- Jag försökte att hitta ut, men det är inte så lätt direkt i det här palatset. Har du 5 olika bilar här också?
- Ja, vi alla har våra bilar här.
- Gud..
- Ska vi åka madam? Frågade jag och öppnade bildörren till den svarta porsen han hade.
- Snälla någon.. Sa Melissa och suckade medans hon satte sig där fram bredvid.
- Ha det så kul turturduvor! Sa Niall och började gap skratta.
Alla pojkarna stod där och garvade förfullt.
Vi började backa ut bilen mot den kolsvarta natten.
- Min familj är säkert galet oroliga just nu sa Melissa och suckade igen.
- Du kan förklara.. Sa jag lite tyst.
- Förklara vad? Att jag inte orkade vänta på min syster som var inne där och letade efter er så jag gick och Harry Styles slog upp dörren i mitt huvud och han skjutsade hem mig till deras fest och sedan hem till mig. Ja precis, dem lär ju tro på den historien.
Sade hon och himlade med ögonen.
- Men, jag kan förklara någon dag.
- Räkna med att min syster hoppar på dig.
- Varför skulle hon göra det? Frågade jag förvånat medans jag fortsatte att hålla ögonen på vägen.
- Hon är ett väldigt stort fan av er. Remember? Det var hon som var inne och letade efter er.
- Jaha. Sa jag men släppte inte blicken från vägen.
- Sväng in här! Sa hon och pekade på en väg som gick åt höger.
Jag svängde in vid hennes uppfart och tog av strålkastarna.
- Tack och hejdå nu kan du fortsätta att återgå till ditt fabulösa liv. Sa hon och började ta bort säkerhetsbältet.
Jag tog min hand på hennes axel.
- Ey, vänta! Så är det här hejdå? Frågade jag med en lite ledsen röst.
- Ja, det är det. Ha det bra! Hejdå.
Sedan stack hon ut ur bilen och gick in i hennes hus. Jag fattar inte vad det var med henne, hon kunde väll vara lite trevligare..? Eller jag slog ju till hennes huvud 2 gånger, men..
- Oh shiet!!! Sa jag och kollade i backspegeln.
En paparazzi. Kan dem inte låta mig vara någon gång eller?
Den började komma närmare gatan hon bodde vid.
Jag smög ut ur bilen fram till hennes vita lilla hus och knackade på balkongdörren.
- Vad vill du nu då? Sa hon och suckade.
- Snälla, du får 1000 kr bara du hjälper mig en gång till?
- Sluta kasta bort dina pengar hursomhelst, jag hjälper dig. Sa hon suckade.
- Tack, kom med här.
Vi gick bort till bilen, - Skynda! Ropade jag tyst.
När vi fått in bilen i garaget frågade hon: Varför hade du så bråttom och varför ska du vara här?
Paparazzoerna är överallt.
Det är en som svänger in vid din gata just nu.
- Snälla kan jag få sova här i natt? Frågade han medans han isblå ögon stirrade rakt in i mina mörkblå.
- Jaja, men du måste vara borta innan morgonen, okej? Och kolla i lådorna där borta efter något du kan ha på dig när du sover.
- Okej, tack. Sa han med en glad röst.
- God natt. Sa hon och började gå bortdärifrån men jag stoppade henne med att ta min hand på hennes axel. – Melissa, sa jag och stirrade in i hennes mörkblå ögon och log.
- Sluta med det där! Sa hon i en irriterad ton.
- Med vad?
- Den där blicken och tro att jag ska falla för dig. Men vet du vad? Det funkar inte med mig. Så god natt.
Jag bara stod där och log efter henne.
Nästa dag:
Melissas perspektiv:
Jag gick ner till frukosten med trötta steg och Emely kom efter mig.
Vi satte oss och jag började bre en mörkmacka.
- Hallå men vart är skinkan? Frågade Emely och kollade på pappa.
- Ute i garaget i den andra kylen. Den fick inte plats här.
- Jag hämtar den. Sa hon och suckade.
Jag satt kvar och när Emely hade gått ut från ytterdörren så ryckte jag till.
Fan Harry är ju där! Tänkte jag och sprang ut och ropade efter mig, - jag tror säkert hon behöver hjälp!
Sedan sprang jag ikapp henne.
- Vad gör du här? Försöker du stjäla skinkan som jag ska hämta som du stjälde One Direction?
- Vad pratar du om? Sa jag i en stressad röst medans vi gick mot garaget.
- Jag vet att du träffade dem. Någon hade sett dig och det hade spridits där inne och jag fattade direkt att det var du när folket beskrev dina lantiga kläder.
- Dom är inte lantiga sa jag medans jag blockerade hennes väg till garaget.
- Vad är det som tar så lång tid? Sa pappa och suckade medans han öppnade garaget.
Jag blundade med ena ögat men sedan tittade jag helt med en förråning.
Harry var borta.
Vi hade kommit in igen och suttit oss vid det ganska lilla träbordet och började äta när mamma satte på tv:en och sa:
- Titta Emely, dom gör ett reportage om dom där One Direction du gillar.
- Oh, höj! Sa hon, tog kontrollen och stuttsade till soffan.
- Nej nej stäng av sa jag i panik.
I bakrunden hörde man: One Direction sågs lämna festen men den här gången var det någon som såg en för mycket i bilen, var det någon flört eller vem är den mystiska personen?
- Ja Melissa, vem är den mystiska personen? Sa Emely och hånflinade åt mig.
- Skärp dig. Sa jag argt medans jag tog kontrollen och slet den ur hennes hand.
- Men hörni, sluta bråka. Emely du kan åka till stranden ta bilen.
- Jippi! Tack mamma! Sa hon glatt.
- Med Melissa.
- Men åh. Jaja.
Vi klev ut från bilen och började gå ner för stranden.
- Men vad gör vi här? Och varför var vi inte vid stranden för 2 km sedan.
- Men hallå? One Direction badar alltid här.
Jag suckade och gick och mot 2 vita stolar och i ena satt en kille solglasögon och krulligt hår som stack ut från kepsen. Jag kände genast igen personen och satte mig bredvid honom. – Gör det något om jag sätter mig här?
Jag fick inget svar så jag fortsatte.
- Nehe okej, fint vänder det är här. Kommer du hit ofta? Oj förlåt sov du?
Jag fick inget svar fortfarande så jag sa: - Skulle du ha lust att smeta in min rygg med solkräm? Sa jag och blinkade med ögat.
Han tog av solglasögonen och skrattade till, - haha hur hittade du mig?
Vad tyckte ni ni om det här kapitlet? :).
Kommentera!
- Kristina!
Du har härmat av en film ju!
Det blir ju inte roligt att läsa den då!
